Blues Won’t Let Me Take My Rest

Efter ett längre uppehåll tänkte jag nu börja posta här. Börjar med att skriva lite granna om helgens skivlyssning;

12182332_1220142568003205_1259274846_n

EARL HOOKER – Do You Remember The Great Earl Hooker (Bluesway 1973)
51IN9M5IsTL._SX466_

Att Earl Hooker var en av dom främsta gitarristerna i Chicago på 50 och 60-talet är för den bluesintresserade ingen nyhet. B.B King sa en gång ”To me he is the best of modern guitarists. Period.” Trots komplimanger som dessa så är Earl ganska underskattad, kanske för att han aldrig var någon större sångare, eller för att han helt enkelt blir bortglömd i skuggan av folk som Magic Sam och Freddy king. Skivan på bilden är en återutgåva av Earls debut ”The Genius Of Earl Hooker” som släpptes på Cuca Records 1967(Skivan ovanför). En hundraprocentigt instrumental skiva där Earl Hooker glänser med sin kapacitet för olika stilar. Kanske tillsammans med Albert Collins skivan på bilden, den bästa instrumentala bluesskivan någonsin.

ALBERT KING – Live Wire Blues Power (Stax 1968)

Alberts monster-live från ’68 är en riktig klassiker och ett måste i samlingen. Kanske den raka motsatsen till B.Bs ljuva och lena Live at the Regal. Alberts bitterljuva bändningar kastar dig upp och ner från högt till lågt och låter dig sväva där i mellan, kort och gott – Blues Power!

ALBERT COLLINS – Truckin’ With Albert Collins
mt8PZkpBA9im7zT-VQ-GkHOMtH8

Albert Collins, kanske mer känd som The Iceman eller Master of the Telecaster gjorde ett gäng riktigt framgångsrika skivor på Alligator Records under 70 och 80talet, men Albert Collins debuterade redan ’65 med skivan The Cool Sound of Albert Collins (Skivan ovanför). En samling av singlar som spelades in på TCF under början av ’60talet. Den kändaste av dessa må vara Frosty. Det är till största delen instrumentaler, som kan påminna en hel del om de som Freddy King gjorde för King Records. Skivan på bilden är en återutgåva av Alberts debut, släppt på Blue Thumb Records 1969. En fantastisk skiva med fantastiskt bra gitarrspel och fantastiskt bra ton. En Telecaster igenom en Bassman och en ung Albert Collins, detta får man inte missa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s