The Cool Sound of Albert Collins

IMG_20160213_114553

Även om jag skrivit om denna skivan tidigare så kommer återigen några rader här, då jag äntligen fått tag på original lpn av denna gamla klenod. En sann glädje att få stoppa in denna i hyllan, då det är en av mina favoritplattor någonsin och en av de skivor har haft störst inflytande på mitt gitarrspel. I en av kommentarerna ifrån en Disc Jockey på baksidan av konvolutet kallas Albert Collins bland annat för att vara en ”Bad Motor-Cycle”. Om det nu går att personifiera en ”Bad Motor-Cycle” i en bluesgitarrist, så kan jag nog inte annat än att hålla med. Han kallas även för ”The James Brown of Texas”, för sitt pulserande, funkiga och driviga sound. När Albert Collins som ung hörde folk som BB King, Gatemouth Brown och T-bone Walker blev han inspirerad att skaffa sig ett eget sound, som folk kunde identifiera honom med, precis som han kunde med sina hjältar, och det var något han verkligen lyckades med. Varje lick han spelar är ett statement, som säger något. Mr Collins hade verkligen känsla för hur man spelar sparsamt, han lämnar även luckor emellan fraseringarna, något som många bluesgitarrister underskattar. Lyssna bara på slöbluesen ”Dyin’ Flu” där man hör hans ”aaah!” emellan licksen. En riktig gåshudsfaktor. Storheten i denna skivan ligger såklart inte bara i gitarrspelet, utan snarare i helheten, som är så nära perfektion man kan komma med en helinstrumental bluesplatta. Robben Ford har kallat denna plattan för ”The Art of Rythm and Blues” och jag kan inte annat än att hålla med om att detta gott folk, är ett konstverk!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s